carinatutti

Man Längtar i stället efter att komma bort...Bort till det okända där det varken finns bekymmer eller krav eller något negativt. Man vill in i den "Sagan" där allt bara är Harmoniskt och Lugnt och man bara kan FÅ VARA :))

In i Drömmarnas värld och in i det oändliga.

Jag Vet att jag borde ha massor att se fram emot. Jag är ju Mamma till 4 Helt underbara barn. De ger mig så mycket som ingen annan någonsin kan göra. Men Kan jag Ge dom det dom behöver?? Nej .. Som mamma Känner man ständigt att Man inte räcker till. Man kämpar men varje gång blir det bakslag.

Man försöker vara en förebild.. Men det går åt helvete.

Vad man än gör och hur man än försöker blir INGET som man vill och INGET är Bra nog!!

Man har krav från alla möjliga håll. Man ska vara på ett visst sätt annars står man där ensam och får hela tiden höra: Vilken Skit Mamma man är, Vilken Smuts man är, Vilket Jävla Liv man har levt, Stackars barn stackars barn osv osv osv...

Att jämt och ständigt Få höra och Veta alla FEL och NEGATIVA saker man gör och hur man är påverkar MIG som Person och Mamma och man trampas ner mer o mer i Psyket.

Det är till sist Man GER UPP. Det är Då man inte orkar mer. Det är då man verkligen KÄNNER att man Inte Leva. Detta har hänt mig ett Par gånger ÄRLIGT TALAT!!!

Och jag VET att jag öppnar mig Lite för mycket nu och att Det kommer slå tillbaka på mig själv..

Men För att andra ska Förstå och Även Mina Älskade Barn så skriver jag av mig nu.

För mig kommer det stunder i Livet då jag Skiter I allting!! Jag Orkar inte mer.

Jag Ger upp. Och den som Inte kännt så någon gång ska vara Jävligt Glad för det är vanligare än vad man tror.

För mig i sådana situationer som jag mår såhär så ser jag bara det fina i det som är okänt.

---

Man stänger av sig själv. Kroppen säger ifrån och man vill Lämna ALLTING.

Man tänker inte på Följderna som Kommer och för de som blir lämnade kvar...

Men just då orkar man Inte bry sig. Man har ingen kraft och ork att tänka så utan man Längtar bara till att få Komma bort. Bort till det Oändliga och det okända. Där det inte finns några problem, bekymmer och där man får Må bra och Bara Vara den man är. Hur ser det ut?? Hur är det där?? Det Okända som ibland lockar oss lite för mycket och som Man vill ska vara så mycket bättre....!!!

Ett ställe där man lever i det harmoniska och Lugna och inget negativt finns....

Frågan är VAD har man i detta liv som håller än kvar?? Vad Kämpar man för?? När inget ändå duger och passar och är bra nog.. När man ändå inte är den ANDRA tycker och Vill man ska vara..

Vad är det bästa för barnen som FÖR mig är DET ENDA som håller mig till Liv just nu för tillfället.. Att de ska se en Mamma som inte orkar, Ger upp, Blir nertryckt och som Aldrig kan vara den förebild som Man vill vara för sina barn.. VEM är det som Avgör och Bestämmer VAD som är Bra och INTE..

MÅSTE man hela tiden KÄNNA och HÖRA och VETA att man ingenting är Värd i någons ögon?? Måste det kastas i ansiktet på ett eller annat sätt??

Är det så Lustigt att Man Ger Upp då?? Är det lustigt att Vissa personer inte känner Glädjen i Livet utan Längtar bort?? Jag VET att detta är ett Ämne man INTE VILL och SKA prata om för det är så jävla TABU..!!

Men jag VET att de flesta av oss har någongång kännt att "Andra sidan" lockar mer.

Jag vill skriva om detta för jag Lever i Detta själv och för att Ni och Mina Barn ska veta VARFÖR jag mår som jag mår. Sen får ni tycka jag är FEG eller Självisk eller Egoistisk eller Helt Dum i Huvudet.. Det skiter jag i.. Jag Vågar Visa Vem jag är och Jag VÅgar erkänna hur jag mår!

Tycker bara att Alla borde Tänka en extra gång att Man inte Vet när Sitt eget Liv eller någon annans Liv Tar slut!!! Det kan gå fortare än vad man tror.